Om tjäder

Visste du detta om tjädern?
Av Thomas Persson

Tjädern intar en särställning i vår svenska fauna. Skogsfolk får något drömmande i blicken när den stora hönsfågeln kommer på tal. Har man haft förmånen att varit med ute i storskogen under de där frostiga vårnätterna när skogen vaknar till liv efter en lång vinter, ja, då är det omöjligt att en vår passerar utan ett besök i tjäderkojan.

I våra småländska skogar finns förutsättningar att möta tjädern. För att riktigt trivas vill den ha äldre barrskog men mer tall än gran. Tallbarr är huvudfödan under vinterhalvåret. Inslag av surdråg, myrar och mossar, är mycket viktigt. Marker av detta slag drar insekter som är kycklingarnas föda de första veckorna i livet. Om alla ingredienserna i tjäderns livsmiljö tillgodoses så är möjligheterna goda till att träffa på fågeln. Den eviga frågan återstår dock alltid; hur står det till med stammen, är den på nedgång, eller kan vi se ljust på framtiden. Tyvärr har det skett en markant nedgång under de senaste tio åren, på en del håll pratas det om en minskning på nittio procent. Om det stämmer så är vår vackra storfågel hotad på sina håll.

För att få en inblick i vad som händer ute i skogen i april är ett gömsle eller en koja en nödvändighet. Att som forna tiders tjäderskyttar smyga sig fram mellan tallarna i gryningstimmarna är ett vanskligt företag. Tuppen är inte alls blind och döv, inte ens under sisningen. Det är en god investering att besöka tjäderskogen i god tid under våren, titta efter spår och spillning. Tupparna övernattar i vissa favorittallar, under dessa ligger stora högar av spillning. I närheten till sovtallarna kommer tupparna att ta mark och starta sitt spel. Dom söker gärna upp hällar eller andra öppna ytor där de får utrymme för sitt smattrande med vingarna. De har heller inget i mot att exponera sig lite för omgivningen. Sedan får fingertoppskänslan avgöra var gömslet ska placeras. Ibland får man lita till turen för ibland drar hönorna iväg i skogen och tupparna följer snällt efter. Ett bra spår är att tupparna har s. k. spelskitar, halva spillningar och hittar man sådana koncentrerade så kan det vara lönande att försöka just där.
Absolut bästa tiden är senare hälften av april då inträffar ”höneveckan” tiden då hönorna kommer på besök. Förr var den tjugofemte ett bra riktmärke när semesterdagar tvunget skulle plockas ut, men de senaste årens milda vintrar har flyttat fram bästa datumet ungefär tio dagar. De första besöken av hönorna sker med försiktighet från ”kvinnfolkets” sida. Sitter i träden och betraktar uppståndelsen de orsakat. Då tupparna känner av hönornas närvaro går det en våg av lidelse genom skogen. Först efter några dagar in i ”höneveckan” tar de vackert färgade hönorna mark. Nu börjar uppvaktningen. För tupparna gäller det att valla hönorna till just sitt spelrevir, samt mota bort alla rivaler. En kamp som kräver mod, styrka och beslutsamhet. Själva parningen är en ganska så snabb affär, hönan ligger platt till marken och tuppen trampar över. När den festliga veckan är över mattas spelivern av ganska så markant även om tupparna finns kvar i omgivningen en bit in i maj.